Vänsterpartiet är fortfarande inte demokrater.

måndag 08 februari 2010, 17:52 av Lennart Regebro


Vänsterpartister i allmänhet, inklusive Lars Ohly, pratar gärna om dom ”sociala framsteg” som har skett på Kuba. Dom framstegen finns knappast utanför Svensk-Kubanska föreningens propaganda, men jag skall vara snäll och helt enkelt se sådana uttalanden som okunniga snarare än odemokratiska. Men många vänsterpartister, som till exempel Eva Björklund och Anders Neergard är antidemokrater som är medlem i Svensk-Kubanska vänföreningen, en förening som stödjer Castros diktatur. Eva Björklund har stått i TV och hävdat att Kuba är mer demokratiskt än USA, och andra dumheter. De här människorna är inte demokrater. Dom är antidemokrater.

Tyvärr är dom inte ensamma i Vänsterpartiet. Till vänsterpartiets förra Kongress 2008 så inkom det en motion som kritiserade vänsterpartiets attityd mot Kuba. Mer specifikt tyckte motionären att Vänsterpartiet hör och häpna kritiserade Kuba för mycket! Partistyrelsens svar pratade som vanligt om de ”stora sociala framstegen” men det påpekade också att detta inte ursäktar inskränkningarna i demokratiska rättigheter. En grupp på sju personer, inklusive Neergard och Björklund var inte nöjda med svaret, utan ville ha in en formulering som inte på något sätt kritiserar Kuba, och bara säger att när det förekommer demokratiska inskränkningar så skall dom kritiseras, vilket implicerar att det inte förekommer speciellt många, och inga alls just nu.

Alla dessa personer vill alltså att Vänsterpartiet skall låtsas som om Kuba är ett bra och demokratiskt land, när det i själva verket är en totalitär diktatur där grundläggande demokratiska rättigheter i parktiken är närmast helt frånvarande. Dessa sju är alltså antidemokrater. I ett demokratiskt parti tillåts inte antidemokrater ens som medlemmar. I Vänsterpartiet går det dock bra inte bara att vara medlem, utan att som dessa sju, vara medlem i partistyrelsen! Dom som skrev under var Vilmer Andersen, Eva Björklund, Francisco Contreras, Anders Neergaard, Eva-Britt Svensson och Bo Strömbäck. Av dessa är idag alla utom Anders Neergaard och Bo Strömbäck fortfarande kvar i partistyrelsen.

Att vänsterpartiet har dessa fem i sin partistyrelse är fullt jämförbart med att Folkpartiet skulle ha fem personer som stödde Pinochets mördardiktatur i sin partistyrelse. (Vilket dom inte har, det kan vara på sin plats att påpeka det, med tanke på extremvänsterns normala verklighetskontakt).

Vänsterpartiet är inte demokrater. Därmed är Munkhammar mfls artikel i Aftonbladet välgrundad och poängen fullständigt korrekt. Vänsterpartiet är ett antidemokratiskt parti, som dessutom vill föra en politik som vi vet är omöjlig att genomföra utan ett genomgripande statsförtryck.

Mera prassel!

måndag 08 februari 2010, 16:10 av Johan Ingerö

I dag debuterar jag som krönikör på Västerbottens-Kurirens ledarsida. Ämnet är den så kallade pensionärsskatten.

Till de som undrar om detta är någon genomtänkt northern strategy från min sida kan jag bara säga att så inte är fallet. Det tycks bara vara så att efterfrågan på oss South Park-republikaner är som störst där uppe...

UPPDATERING:

Apropå "pensionärsskatten" måste jag rekommendera detta inlägg av Bengt Silfverstrand. Notera särskilt invändningarna i kommentarfältet, Bengts "svar" på dessa samt hur han blixtsnabbt stänger kommentarfunktionen. Bättre än så här är inte vänsterns argument, och hur alliansen kan finna sig i att få stryk i denna fråga övergår min horisont.

EU måste säga nej till överföringar av bankuppgifter i bulk

måndag 08 februari 2010, 15:08 av Mark Klamberg

Jag har tidigare kommenterat de pågeånde förhandlingarna mellan EU och USA om överföringar av uppgifter om banktransaktioner från SWIFTs databaser. En viktig faktor för mig har varit att amerikanska myndigheter endast kommer få tillgång till begränsade utdrag av SWIFTs databaser. Därför har jag varit försiktigt positiv till avtalet.

Nu verkar det som överföringen kommer att omfatta betydligt större mängder. Europaparlamentets rapportör Jeanine Hennis-Plasschaert skriver följande i sin rekommendation, daterad den 3 februari 2010.
SWIFT cannot, for technical and governance reasons, search the 'content' of the messages, and thus cannot search data based on criteria like names, addresses and/or invoice numbers of individuals. Therefore if SWIFT were to receive a (Article 4, FMDA) request to produce data related to e.g. an individual, SWIFT will not be able to produce that specific data because of technical reasons. SWIFT could provide instead 'data in bulk'. These messages may eventually contain the specific data (e.g. the name or the address of an individual) that the authority needs for counter terrorism purposes. So, by the very nature of SWIFT it is not possible to refer to so-called limited requests.

The above-mentioned implies that SWIFT has to transfer all, or virtually all, of its data to US Treasury. That violates the basic principles of data protection law, i.e. the principles of necessity and proportionality. This cannot be subsequently rectified by mechanisms of oversight and control.
Jeanine Hennis-Plasschaerts observation ska läsas mot bakgrund av en bestämmelse i avtalet som i undantagsfall tillåter överföring av stora mängder information i bulk, se artikel 4.6.
If the Designated Provider is not able to identify the data that would respond to the request because of technical reasons, all potentially relevant data shall be transmitted in bulk to the competent authority of the requested State.
Om det stämmer vad Jeanine Hennis-Plasschaert rapporterar så kommer detta undantag att bli huvudregel. Det bör Europaparlamentet säga nej till. Om detta avtal ska godkännas bör först artikel 4.6 strykas.

Bloggar
HAX, Brussels Blogger

Kvinnor måste få begå misstag

måndag 08 februari 2010, 13:09 av Johanna

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.

Att stå till arbetsmarknadens förfogande

måndag 08 februari 2010, 12:45 av AmandaLövkvist


Enligt en dom vid Stockholms tingsrätt på måndagen var det diskriminering att dra in ersättningen för en man som vägrat ta en kvinna i hand vid en arbetsintervju. 

Enligt DO så var det inte det faktum att han vägrade skaka hand som gjorde att han inte fick praktikplatsen, utan att han hade bristande erfarenhet och kompetens, detta har företagaren sagt till dem är de utredde fallet. Arbetsförmedlingen skall därför ha dragit förhastade slutsatser när de drog in ersättningen. Ok, det var fördomsfullt på något bakvänt sätt i så fall.

Men kan det vara så att företagaret inte vågade säga att de tyckte det var djävligt otrevligt av honom att inte titta på den kvinnliga företagsledaren och inte skaka i hand med henne. Just för att de var rädda för att det skulle ses som diskriminering?

I vilket fall som helst – om man inte kan skaka i hand, inte kan titta på och knappt kan tala med en kvinnlig chef (detta enligt en representant för arbetsförmedlingen som intervjuades på ekot) – står man då verkligen till arbetsmarknadens förfogande? Man måste ju stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredd att ta de jobb som erbjuds om man skall få ersättning.

Att inte kunna ta någon av motsatt kön i hand är inte särskilt vanligt bland muslimer, jag har då aldrig varit med om det. Varför skall de som anses extrema inom islam få lägga ribban? Att säga att samhället måste anpassa sig till dem för att inte diskriminera, är nästan fördomsfullt i sig: ”Stackars muslimer, de kan inte hjälpa att de inte får ta främmande kvinnor i hand”. Det kan man väl visst hjälpa! Extrem religiositet är något man väljer, det är inte ett medfött handikapp. Och de flesta muslimer väljer det inte.

Jag hoppas domen överklagas.

Expressen, DN, SvD  

Expressen: Det är inte fel att skaka i hand

Åsiktsförbud tvingar fram hyckleri

måndag 08 februari 2010, 12:04 av Johan Ingerö

Arbetsförmedlingen ska betala 60.000 kronor till den man som förlorat sitt aktivitetsstöd sedan han nekats en praktikplats, eventuellt på grund av sin vägran att ta företagets kvinnliga vd i hand. Fallet, som på intet sätt är lättbedömt, visar på diskrimineringslagstiftningens främsta svaghet.

Detta har hänt; under slutet av 2005 påbörjade mannen en AMS-utbildning med målet att bli verkstadsoperatör. Under denna tid erhöll han aktivitetsstöd. Ett halvår senare sökte han en praktikplats på ett företag, och det var i samband med ett möte om detta som han hälsade med handen på sitt hjärta, en i muslimska länder vanlig hälsning mellan kvinnor och män som inte är släkt.

Någon praktikplats fick han inte, vilket företaget motiverade med att han hade fel kompetens. Arbetsförmedlingen tolkade, oklart på vilken grund, det som att han nekats platsen eftersom han vägrat ta kvinnan i hand.

Det finns åtskilligt att lära av denna historia, och många slutsatser att dra gällande vad som egentligen är diskriminering.

För det första är det naturligtvis fullt rimligt att en person som på eget bevåg sabbar sina chanser till egen försörjning inte kan kompenseras med andra människors skattepengar. Däremot är det rimligt att den myndighet som ombesörjer ett sådant beslut ser till att ha rejält på fötterna. Men här har Arbetsförmedlingen inte kunnat visa att den uteblivna handskakningen verkligen var skälet till att mannen inte fick någon praktikplats.

Men, och nu kommer den pikanta poängen, Arbetsförmedlingen kan knappast avkrävas något vattentätt bevis, helt enkelt eftersom inget företag öppet skulle medge att handskakningsfrågan var det verkliga skälet. Om så skett hade ju företaget fått DO i håret.

Diskrimineringslagstiftningen, och den myndighet som upprätthåller den, tvingar således fram politiskt korrekta lögner och svepskäl. Därmed förstörs utsikten för det enda som kan ge varaktig integration; öppen, ärlig och respektfull dialog.

Själv anser jag att en arbetsgivare, inte minst i privat sektor, har rätt att upprätta de sociala koder som bedöms nödvändiga för att det dagliga arbetet ska kunna fungera. Det betyder inte att jag sympatiserar med allt som arbetsgivare kan ta för sig. Det betyder att jag ger dem rätten att tycka något som jag inte tycker, en tämligen grundläggande ingrediens i ett fritt samhälle.

Jag har skrivit om detta tidigare, med utgångspunkt i min dåvarande arbetsplats:
"Jag frågade honom hur han skulle se på mig om jag vägrade skaka hand med mina kvinnliga kollegor. Sedan han funderat en stund sa han att om jag förklarade mina bevekelsegrunder på ett lugnt och respektfullt sätt så skulle de antagligen förstå och acceptera min inställning.

Jag kontrade då med att påpeka att jag även skulle behöva förklara detta för alla våra kvinnliga kunder. Varje kundmöte skulle behöva inledas på samma vis. Dessutom: varje möte med en eventuellt blivande uppdragsgivare behöva inledas med en fem minuter lång genomgång av mina bevekelsegrunder för att skaka hand med männen i rummet, men inte med kvinnorna. Knappast en klockren inledning på ett samarbete som i grund och botten bygger på ömsesidigt förtroende.

Ställd inför denna invändning var han tvungen att medge att jag hade en poäng. Ett sådant beteende från min sida skulle sannolikt kosta honom - min arbetsgivare - potentiella uppdrag och därmed pengar."
Inför domen uttalade DO att
"Rätten att utöva religiösa sedvänjor har ett starkt stöd i internationella konventioner. Genom diskrimineringslagen har Sverige förstärkt den rätten ytterligare. Staten får bara inskränka religionsfriheten om det finns starka skäl, och det måste ske med stöd av lagen."
Återstår då frågan om vad som är ett starkt skäl. Jag är inte alldeles säker på att DO skulle gå med på att exemplet från min förra arbetsplats skulle gälla som starkt skäl. Därtill är den svenska synen på pengar och företagande alltför negativ.

Vi behöver alltså en debatt om var gränsen ska dras. Är det arbetsgivare eller religiösa sedvänjor som ska tillerkännas rättigheter i det svenska samhället?

Låt inte två hjältar bli slagträ i debatten

måndag 08 februari 2010, 09:58 av Magnus Andersson

Två svenska soldater har dött i Afghanistan. De offrade sina liv för något de tror på och något som jag tror på, men är i ärlighetens namn inte modig nog att göra insatsen. Jag lider med deras familjer och anhöriga. Jag har många vänner som varit på uppdrag i Afghanistan och har de senaste timmarna tänkt mycket på detta.

För det första kan man konstatera att det nu kommer att bli en större politisk fråga. Jag vill inte spekulera just nu i vad detta innebär för blockens säkerhetspolitik, men man kan ju anta att det är svårare bland dem som är oense om insatsen.

Jag tror det är farligt att dra slutsatsen att detta är bevis för någon sida i debatten. För oss som försvarar insatsen i Afghanistan är knappast dödsfall något som gör det lättare att föra debatten. För dem som är emot är det lätt att göra som Lars Ohly och direkt dra slutsatsen att detta är fel.

Problemet är att om detta bevisar något så är det att det behövs mer statsbygge, mer säkerhet och starkare försvar av mänskliga fri- och rättigheter i Afghanistan. Om alla länder drar tillbaka sina trupper lämnar vi Afghanistan i händerna på dem som definitivt inte vill bygga demokrati.

Att delta i utlandsstyrkor för det svenska försvaret är förenat med faror, ibland inträffar det allra värsta, som den här gången. Jag hoppas att den svenska politiska debatten kan hållas på en nivå där vi inte använder två människor som fick sina liv avslutade som slagträ i debatten.

Media
Svd 1, 2, 3 och 4, DN 1 , 2 och 3 Aftonbladet 1 och 2, Expressen

Bloggar
Seved Monke, Svensson, Krister Fahlstedt, Erixon, Pophöger, Kent Persson,

Rödgröna protektionister vill stänga svensk arbetsmarknad

måndag 08 februari 2010, 09:51 av Mark Klamberg

De rödgröna förklarar på SvD Brännpunkt att svensk arbetsmarknad ska stängas gentemot övriga EU när de tar avstånd från regeringens proposition 2009/10:48 "Åtgärder med anledning av Lavaldomen". De rödgröna skriver att regeringens förslag "öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens".

I verkligheten innebär regeringens förslag att EUs utstationsreingsdirektiv genomförs vilket innebär att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete som avser byggverksamhet på följande områden – den s.k. hårda kärnan:
a) längsta arbetstid och kortaste vilotid,
b) minsta antal betalda semesterdagar per år,
c) minimilön,
d) villkor för att ställa arbetstagare till förfogande, särskilt genom företag för uthyrning av arbetskraft,
e) säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen,
f) skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och unga,
g) lika behandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling.
Se 5 och 5 a §§ i lagförslaget och sidan 14-15 i propositionen. Detta är inte lönedumpning eller illojal konkurrens. Det är värt att påminna att utstationeringsdirektivet antogs den 16 december 1996 av Europaparlamentet och Ministerrådet med stöd av den svenska socialdemokratiska regeringen. Syftet med utstationseringsdirektivet är att på ovan nämnda områden reglera lagvalsfrågor på ett sätt som avviker från huvudreglerna i konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) till fördel för utländska arbetstagare. Detta tar de rödgröna nu avstånd från!

Mer specifikt anges följande på sidan 1 i proposition 2009/10:48.
I propositionen föreslås att en facklig stridsåtgärd mot en utländsk arbetsgivare i syfte att få till stånd ett kollektivavtal för arbetstagare som utstationeras i Sverige får vidtas endast under vissa förutsättningar. De villkor som krävs av den svenska arbetstagarorganisationen ska (1) motsvara villkoren i ett centralt branschavtal som tillämpas i Sverige på motsvarande arbetstagare, (2) bara avse minimilön eller andra minimivillkor på vissa områden, och (3) vara förmånligare för arbetstagarna än det som följer av lag. En sådan stridsåtgärd får inte vidtas om arbetsgivaren visar att arbetstagarna redan har villkor som är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett svenskt, centralt branschavtal.
Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill stänga svensk arbetsmarknad är ingen överraskning, men Miljöpartiet som tidigare haft en mer öppen inställning måste förklara sig.

Bloggar
Annie Johansson, Magnus Andersson, Hanna Wagenius, Peter Andersson, Johan Westerholm

Bra nyheter…

söndag 07 februari 2010, 20:56 av AmandaLövkvist


Jag tittar på nyheterna på ryska första kanalen och lägger märke till en sak…

Inrikes: När de rapporterar om Ryssland, denna gång om domstolsreform, så låter det som en reklamfilm. De förklarar vilka problem som finns, så långt är det bra, sedan berättar de om hur regeringen skall göra det bättre. Och det är ingen som har några invändningar, ingen opposition som har något annat förslag. Som vanligt alltså.

Utrikes1: Sedan är det ett tendensiöst inslag om de nya militärdoktrinerna och det hotfulla NATO. Som vanligt alltså.

Utrikes2: Sedan rapporterar de från Ukraina. Och… inslaget från Ukraina är helt ok. Inga elaka insinuationer, de visar ungefär lika mycket av både Janukovitj och Julia Tymosjenko, sammanfattar debatten, berättar om valdeltagandet och om de internationella observatörerna. Kanske för att ryska befolkningen har tillgång till så mycket information på sitt eget modersmål om situationen i Ukraina att det blir svårt att göra propaganda?

Högt valdeltagande i Ukraina

söndag 07 februari 2010, 17:57 av AmandaLövkvist


Fyrtionio procent redan klockan tre.

Comeback-kid of 2010: Nyansen

söndag 07 februari 2010, 14:28 av Johan Ingerö

Det intressanta är inte, primärt, att Aftonbladets hemsida just nu toppas med en artikel om att klimathotet kan vara överdrivet. Inte heller att bara en fjärdedel av de hittills cirka tio tusen som röstat om saken i bladets nätundersökning tror att klimathotet är "mycket allvarligt". Det intressanta är att det nu förs en diskussion. Det är stort, ty diskussion har varit närmast tabubelagt på detta område under flera års tid.

Jag mins hur jag inför valet 2002, i samband med att jag deltog i en debatt på S:t Botvids gymnasium i Botkyrka, fick frågan om vad som blir nästa stora politiska fråga. Jag svarade att klimatfrågan skulle få den rollen, och att mycket av den övriga politiken nog skulle kretsa runt den.

Ändå kunde jag inte i mina vildaste fantasier tro att det skulle gå så långt som det faktiskt gjorde.

Under de gångna årens debatt har vi hört om barn som gråter på nätterna för att de hört i skolan att haven kommer att översvämma deras hus. Radikala aktivister har steriliserat sig för att bidra till lägre födslotal och minskade ekologiska fotavtryck. Vi har genomlidit mediala kampanjer som kräver att vi stänger av alla elektriska föremål i en timme. Gigantiska (och synnerligen energikrävande) musikgalor som syftat till att vända allas blickar i samma riktning har arrangerats och sänts av okritiska medieföretag. Världens vanskötta diktaturer har krävt och fått enorma bidrag av världens demokratier för att "klimatanpassa" ekonomier som håller på att rasa samman på grund av just de ledare som fick bidragen.

Går det att använda ett mildare begrepp än "masspsykos" för att beskriva denna tjugohundratalets största larmfråga? Är ens det ordet tillräckligt?

Själv är jag faktiskt, i motsats till vad en och annan kanske tror, intresserad av miljön. Jag beklagar att engagemanget i marinekologiska frågor har kommit i skymundan. Jag önskar att åttio- och nittiotalens arbete för utrotningshotade landrovdjur ville återuppstå. Jag tycker att det är förjävligt att världens alla hajar och noshörningar håller på att försvinna för att en drös utarbetade japaner tror att fenor och horn får pitten att stå.

Men framförallt är det en katastrof att alla dessa frågor, och hundratals andra, helt försvann från agendan på grund av en drös vildögda lampsläckare. När frågan om vad som egentligen är rimligt äntligen ställs innebär det en chans att återgå till något slags normalläge och separera miljöarbetet från alla de kvacksalvare och sekterister - ja, jag talar om Al Gore - som vunnit både makt och pengar på att exploatera klimatfrågan.

Notera hur Aftonbladet söker undvika påståenden om att "allt är lugnt":
"Sammantaget antyder de nya rönen att de värsta klimatprognoserna troligen är felaktiga. Men studierna avslöjar också hur bristfälliga våra kunskaper om klimatet är och att vi bör vara ytterligt försiktiga med att dra långtgående slutsatser utifrån det vi vet i dag."
Detta ödmjuka tonläge är i mitt tycke helt rätt. Samma tonläge kunde ha intagits förra året - då tidningarna plötsligt började tryckas på grönt papper och framsidorna föreställde bilder på brinnande jordklot. Har de lärt sig något av detta? Jag kostar på mig ett visst utrymme för tvivel.

UPPDATERING:

Jag tyckte mig känna igen några av formuleringarna i Aftonbladets artikel. Och sure enough; det visade sig vara samma, inte liknande utan just samma, artikel (från TT) som Dagens Nyheter publicerade för flera dagar sedan.

EU-domstolens avgörande om trafikdatalagring

söndag 07 februari 2010, 13:06 av Mark Klamberg

Jag har nu läst EU-domstolens avgörande där Sverige fällls för att inte ha genomfört datalagringsdirektivet, domen i målet C-185/09 finns här.

Det kan konstateras att Sverige inte haft några principiella invändningar mot direktivet utan i sitt svaromål medgett fördragsbrott och angett att de bestämmelser som säkerställer införlivandet av direktiv 2006/24 förväntas kunna träda i kraft den 1 april 2010. Nämnda tidsangivelse kommer förmodligen att passeras utan att de aktuella bestämmelserna trätt ikraft.

Domstolen har alltså inte gjort någon prövning huruvida direktivet är förenligt med rätten till privatliv som är skyddat i flertalet (möjligen samtliga) av medlemsstaternas konstitutioner och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Även om EU-domstolen förmodligen skulle godkänna direktivet så vore en prövning intressant, inte minst vad avser frågan hur uppgifterna får användas.

Bloggar
Rick Falkvinge, Mikael Nilsson, Christian Engström, HAX, Intensifier

Centerpartiet på frammarsch i bloggosfären

söndag 07 februari 2010, 12:21 av Magnus Andersson

Idag kommer återigen Krassman med sin sammanställning av knufflistan. Och även om de rödgröna har ett försprång, välförtjänt tack vare grym samordning, så tycker jag det är en mycket bra vecka för Centerbloggare igen. Av de 12 alliansbloggare (14 s,v, mp- bloggare) på topp-50 listan så är inte mindre än fem centerpartistiska, fyra är moderata, en folkpartistisk och två kallar i alla fall jag för oberoende borgerliga.

För centerpartiets del så tappar Ankersjö och jag endast en plats var, trots förra veckans jättehopp uppåt i listan. Annie befäster sin position på listan och Federley och Johan Hedin får välförtjänt plats på listan igen.

Det känns särskilt kul att det börjar bli riktigt bra tryck på Centernätet. Jag är övertygad om att centerpartiets blogginflytande kommer att öka. Andra Centerbloggar som säkerligen kommer på tal högre upp på listan inom kort är Simon Palme som kommer med en ny blogg, Elias Giertz som etablerat sig i bloggosfären och dragit på sig mycket debatt. Apelsineld, Karl Malmqvist, , Jonas Pettetersson och Albin Ring Broman förtjänar också uppmärksamhet för deras granskande bloggposter. Det skulle inte förvåna mig om Hanna Wagenius, Rickard Nordin, Karl Hellberg, Anders Dahlberg,Stefan Bergström, Helen Törnqvist, Emil Källström, Gustav Andersson och Johan Pettersson tar kliv framåt inom kort heller, kandidater och flitiga bloggare som de är.

Nu har hunden fått en långpromenad, Andersson bloggat och det är dags att ta lite tid på gymmet och några timmar i soffan, nästa vecka blir tuff så söndagen får ägnas åt annat än jobb.

Inför RIT avdraget

lördag 06 februari 2010, 11:35 av Magnus Andersson

Idag lanserar Maud Olofsson en utbyggnad av de hushållsnära tjänsterna till att också omfatta IT - tjänster i hemmet. Det är skitbra.

Helst skulle jag se en stor skatteöversyn, så att man kunde sänka skatter generellt sett, så att undantagen inte blir för många. Men eftersom vi vet att det inte kommer hända, med ett Moderat parti som knappat blivit kända för snabba förändringar under de senaste åren. Därför är det här ett mycket bra förslag.

För det första. Vänsterpartierna vill ta bort de hushållsnära tjänsterna, trots att sex av tio svenskar vill ha avdraget kvar och trots att ett antal tusen jobb skulle försvinna utan avdraget. Med en utbyggnad till IT- tjänster också skulle en obefintlig och svart sektor istället kunna skapa jobb, inte minst för unga människor som generellt sett kan IT- frågor aaaaningen bättre än äldre.

Med detta skulle fler kunna få ordning på sin virusskdade dator, föräldrar behöver inte ringa sina stressade barn för att få hjälp med datorn och fler unga skulle få jobb. Och är det något vi behöver nu så är det fler jobb för unga.

Media
Aftonbladet, Svd 1 och 2, SR Ekot, Metro, Aftonbladet Debatt,

Bloggar
Rickards reaktioner, Rasmus Persson, Ingegerd, Voter, Åsa Carlsson, In your face, Linnea Darell,

CUF har idéer och lösningarna

lördag 06 februari 2010, 11:10 av Magnus Andersson

Jytte Guteland skriver idag ett svar till mig efter min artikel på politikerbloggen igår, som genererade en hel del media. Gutelands svar bevisar hur lite det finns av svar från vänsterpartierna i frågan om ungdomsarbetslöshet.

Hennes svar bygger på att hon inte läst min artikel, utan slåss istället mot väderkvarnarna i sitt eget huvud. Hon är övertygad om att vi vill sänka ungas löner, när mitt förslag var att man skulle hålla tillbaka ingångslönerna och istället fokusera på dem som jobbat under längre tid och förtjänar högre lön. Men eftersom det är svårare att argumentera mot, så väljer hon att slåss mot det hon så gärna vill är min politik.

När man i övrigt läser hennes svar så ekar det tomt. Hennes svar är att "satsa" på "hopp" och "investera i strategiska branscher". För att förtydliga betyder det höjda skatter som kan ge bidrag och öka kostnaderna för den offentliga sektorn. I övrigt handlar det om mer utbildning.

Men det största sveket i vänsterpartiernas politik är att införa en skyhög ungdomsskatt. När Alliansen, mycket tack vare centerpartiet, halverade arbetsgivaravgiften för att ha unga anställda så gav det många jobb. 33 000 fler unga fick jobb under Alliansens första år vid makten. Den reformen vill SSU och vänsterpartierna avskaffa.

Med vänstern vid makten skulle varje ung människa bli mellan 2 000 och 4000 kronor dyrare i månaden att ha anställd, är det någon som tror att skapar många ungdomsjobb? Då klingar ord om "hopp" rätt illa.

Bloggar:
Annie Johansson, Rickard Nordin, Elkers, Jonas Pettersson, Hanna Wagenius, Peace Love and Capitalism, Karl Malmqvist,

En ursäkt till Kennet Lutti

lördag 06 februari 2010, 10:21 av Magnus Andersson

Idag skriver Arbetarbladets Kennet Lutti en ny ledare där han påpekar att jag ljuger om honom och kallar honom tidigare medlem i KPML:r.

"Andersson står ändå fast, Las binder fast de yngre i utanförskap och Lutti är ”tidigare medlem i Kpml (r)”.Där kan jag lämna lugnande besked, Kpml (r) är mig lika främmande som Cuf. Likstel politik, obegriplig ideologi, svårt nedsatt verklighetssyn, fast i cementerade dogmer. Extremvänsterns stalinism, högerns blinda tro på marknadens välsignande och helande krafter; inget för mig.

Jag får be Andersson ta tillbaka påståendet, en lögn fläckar annars ner hans CV.Och om, enligt plan, han kommer ifråga för riksdagen efter Sven Bergström får länet en ljugande parlamentariker."

Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Det var dåligt av mig, Lutti, jag ber om ursäkt. Jag redigerar också bloggposten omedelbart. Det var dumt av mig att i min ilska över dina lögner, Lutti, inte göra riktig källgranskning.

Det vore ju klädsamt om även Lutti funderade över sina små utsagor. Några exempel:

1. Luttis falska anklagelse om att jag uttalat mig om posten i Umeås agerande ledaren från 29/1
"Utsorterandet applåderas av Magnus Andersson, ordförande i Centerns ungdomsförbund. Han är visst bördig från Hälsingland.Andersson, en av Stureplanscenterns nyliberala och flitiga ideologer, vill skrota Las, en lag som stänger ute unga och väver förlamande trygghetsväv över gamla och trötta.

De som fyllt 40 eller 50 borde själva begripa att de gjort sitt och bereda plats åt någon yngre. Varför inser de inte att de gjort sitt? Anderssons fråga blir hängande, obesvarad."


2. Uttrycket om mig som ideolog och medlem i Stureplanscentern.

3. Att jag ska kandidera till Riksdagen från Gävleborg

Men nu har jag tagit mitt ansvar, jag ber om ursäkt.

Höj skatten med 2500 kr!

fredag 05 februari 2010, 19:08 av Attila

Det är allt jämnare mellan blocken. Alliansen knaprar in på oppositionens försprång. Kanske är det så att vi gillar att gnälla i mellanvalsperioderna, men när vi verkligen ställs mot väggen, och får välja mellan att behålla de ca 2500 kr i skattesänkning vi fått – eller att avstå – ja, då väljer vi givetvis att behålla. Att socialismen förlorat det politiska slaget – och mest bygger på avundsjuka och jantelagar, och att miljöpartiets klimatnojja är rena rama ljuget – gör inte saken bättre.

MEN, låt oss varken ta ut segern i förskott, eller prisa alternativen alltför mycket. Det finns en hel del saker i allianspartiernas politik som bör synas både en eller två gånger. Dels har de gjort bort sig vad gäller integritetsfrågorma, och dels tycker jag att reformer, skattesänkningar och avregleringar kommit av sig en smula. Visst är det bättre att ha 49% totalt skattetryck än 51%, men skillnaden är ju inte direkt avgrundsdjup… Nåja, små steg kanske är bättre än inga steg alls?

Kanske måste vi vänja oss vid tanken på att vi bor i ett land där vi har att välja mellan blå eller röda sossar? Och då väljer åtminstone jag givetvis de blå, även om det kanske inte är mina drömmars innersta politiska mål.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Internationell privaträtt

fredag 05 februari 2010, 15:06 av Mark Klamberg

Jag har börjat att läsa Mosa Sayeds avhandling och har uppfattat att flera är upprörda eftersom avhandlingen lyfter frågan om vi i Sverige ska tillämpa olika arvsregler. Låt mig därför uppmärksamma att Sayed skrivit sin avhandling inom området internationell privaträtt som beskrivs på följande sätt på Stockholms Universitets hemsida.
Internationell privaträtt

Internationell privat- och processrätt (IP) är det område inom den nationella rättsordningen som reglerar juridiska problem med anknytning till främmande stat. Reglerna besvarar i huvudsak tre frågor: för det första vilket land som har domsrätt (jurisdiktionen), för det andra vilket lands lag som skall tillämpas (lagvalet) och för det tredje om en dom som meddelats i ett land kan åberopas i ett annat land (frågor om erkännande och verkställighet). De IP-rättsliga reglerna tillhör den nationella rätten men har i vissa fall koppling till den internationella rätten (folkrätten) då IP-rättsliga regler kan vara konventionsgrundade eller direkt tillämpliga EG-förordningar. Genom internationellt samarbete inom vissa rättsområden har konventioner med enhetliga IP-rättsliga regler antagits och fått global genomslagskraft, i andra fall har det internationella samarbetet varit regionalt begränsat (t ex inom Norden eller inom EU).

Ett exempel på när IP-rättsliga regler aktualiseras är vid tvister där parterna i ett avtalsförhållande (t ex ett köpeavtal) är bosatta i skilda länder och avtalet av den anledningen kommer att ha anknytning till två rättsordningar. Ett annat exempel är vid gränsöverskridande skador (t ex miljöskador) där ett oljeutsläpp från ett fartyg kan drabba fisket och markägare i flera länder. Även inom familjerätten har IP-rättsliga regler betydelse, t ex när en person byter hemland. Då kan frågor om tillämplig lag vid skilsmässa, bodelning, arvskifte eller testamente aktualiseras i det nya hemlandet.
Temat för Sayeds avhandling verkar för mig helt normalt. I avhandlingar vid juridisk fakultet är det helt legitimt att både deskriptivt beskriva vad lagen är och även ha synpunkter på hur lagen bör vara. Sayed skriver följande om sina teoretiska utgångspunkter.
Jag definierar denna studie på olika sätt. Det är framförallt en internationell privaträttslig studie, som primärt har till syfte att analysera innehållet i svensk internationell arvsrätt och de särskilda problem som är förknippade med svensk rätt och tillämpningen av islamisk arvsrätt i Sverige. I denna mening är studien rättsdogmatisk [en rekonstruktion av ett rättssystem]. Studien är också rättsjämförande. Rättsjämförande inslag betraktas som naturliga beståndsdelar av en internationellt privaträttslig studie. /.../ Avhandlingen bör även ses som ett inlägg i den pågående mångkulturella debatten. (sid. 20-21)
Vore det inte stötande att i vissa situationer tillämpa främmande rätt i Sverige? Detta är en bekant frågeställning inom internationell privaträtt och något som Sayed diskuterar.
Av [ordre public-förbehållet] följer att utländska bestämmelser inte skall tillämpas när de leder till resultat som är uppenbart oförenliga med grunderna för den svenska rättsordningen. (sid. 311)
Nu har jag inte läst hela avhandlingen och det är möjligt att jag skulle komma till en annan slutsats än Sayed hur lagen bör vara. I efterordet skriver han följande.
[K]varlåtenskap bör kunna fördelas enligt islamisk arvsrätt när arvlåtarens religiösa övertygelser sammanfaller med rättsordningen. (sid. 375)
Frågan är om detta ska regleras genom testamente (vilket till stor del redan är möjligt idag) eller om muslimer i Sverige ska presumeras vilja följa islamisk arvsrätt. Att personer genom testamente styr sitt arv dikterat utifrån arvstagarnas kön skulle jag som privatperson ha synpunkter på, men det är inget som jag anser att lagstiftaren bör styra mer än idag. En bröstarvinge har alltid rätt till sin laglott (7 kap. ärvdabalken). Jag är betydligt mer skeptisk till någon form av presumtion vad människor antas vilja i avsaknad av testamente och att detta avgörs av vilken folkgrupp arvlåtaren tillhör. På sidan 325 skriver Sayed följande.
Vad som gäller enligt egyptisk arvsrätt kan i viss mån sålunda uppnås i rent interna svenska situationer genom att arvslåtaren utnyttjar testamentsfriheten i svensk rätt.
Sayed tycks alltså argumentera att muslimer genom att skriva testamente i stora delar kan följa islamisk arvsrätt, något som jag personligen skulle tycka vara olämpligt (men inte olagligt) eftersom det systematiskt skulle missgynna kvinnliga arvstagare. Vad jag förstår förespråkar Sayed inte heller några lagändringar. Jag håller inte med Dilsa Demirbag-Sten när hon skriver att Sayed borde ha hänvisats till en annan fakultet än den juridiska. Jag tycker ämnet verkar utmärkt för en juridisk avhandling. Liksom professor och dekanus Torbjörn Andersson som skriver på SvD Brännpunkt anser jag att vi ska stå upp för den akademiska friheten.

Bloggar
Svensson, Hanna Wegenius, Gunnar Hökmark, Gulan Avci, Isobel, Jenny W (1), Jenny W (2)

Wikström om Swift

fredag 05 februari 2010, 14:55 av Mark Klamberg

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (fp) förklarar på sin blogg varför LIBE (utskottet för mänskliga fri- och rättigheter) med siffrorna 23-29 besluttat att inte anta den temporära överenskommelsen om överföring av finansiella uppgifter mellan EU och USA, som det belgiska företaget Swift tillhandahåller. Jag har tidigare blivit intervjuad i DN om saken.

Härlig stämning på kommundagarna

fredag 05 februari 2010, 14:26 av Magnus Andersson

Det är full fart här på kommundagarna, så jag hinner inte blogga något längre. Maud har precis hållit ett riktigt, riktigt bra tal med framtidsutmaningar och om ingångslöner och hur vi skapar fler jobb för unga.



CUF:s krav på våra kommunpolitiker att hålla tillbaka ingångslönerna för att skapa bättre förutsättningar för unga att få jobb.

Det är mycket positiva reaktioner och känslan är positiv. Det är en enorm stolthet över hanteringen av SAAB här och jag börjar få en liten känsla av att människor uppfattar oss som spännande och vågar pröva nya idéer igen. Jag hoppas att CUF bidragit till det den här dagen.

Media
Politikerbloggen, TV4 Nyheterna, SVT, SVT Text, Newsmill, Sourze, Vad står på spel,

Bloggar
Annie Johansson, John Johansson, Karl Malmqvist, Rickard Nordin,